Denna timer är en worst-case-scenario back-up:
if all else fails,
då knackar jag på när timern slår 0.

Planen är att åka långt tidigare än vad timern indikerar.
Jag kan åka så snart som 1 vecka.

Jag är redo att koka upp vetenskapsinnovationer à la carte i Oman.

I ett fjärran land finns mer att observera, kommentera och förstå. Oman är modernt men traditionellt, stillsamt men intensivt, och präglat av en kultur där respekt, familjeband, vetenskap och social ordning fortfarande betyder något på riktigt. Swe–Oman-kulturkrockar är ofta de bästa: intressanta, påfrestande, lärorika och oväntat produktiva för alla parter.

Det finns en Lawrence of Arabia / Aladdin-vibe, men i 2026-version: marmor, guld, handgjord arkitektur, shoppingcenter, internet, universitet, diplomati, familjestrukturer och en kultur som fortfarande håller hårt i seder, heder och hierarkier.

Min koppling till Oman är inte turistisk i vanlig mening. Det finns gamla vänskapsband, gemensamt vetenskapsintresse och en familjeallians som bygger på ömsesidig respekt. I den kulturen betyder sådant mycket mer än i Sverige. Man behandlar inte gäster, gamla vänner och familjenära kontakter som slumpmässiga främlingar. Man tar ansvar.

Oman har dessutom en särskild roll i regionen. Landet har länge fungerat som ett slags neutral medlare mellan större aktörer. När andra bråkar försöker Oman ofta vara den vuxna i rummet: lugn, diplomatisk, förhandlande och konfliktdämpande. Det är en roll som Sverige också historiskt har haft i världen.

Därför är resan inte bara en resa. Den är ett försök att ta med svensk lugnhet, vetenskaplig nyfikenhet och social intuition in i ett sammanhang där sådant faktiskt kan spela roll.

Back-of-the-envelope-kalkylen är enkel:

Om en tvåveckorsresa, några samtal, några idéer och rätt social stämning kan bidra till ens en mycket liten minskning av regional stress, då kan värdet bli enormt. Inte bara i pengar, utan i liv, minskad rädsla och mänsklig förståelse.

Jag tänker inte att jag ensam löser världspolitik. Men människor påverkar människor. Kunskap påverkar stämningar. Gemensam förståelse minskar hat. Och ibland kan en person med rätt kombination av lugn, humor, vetenskap och social timing göra mer nytta än man först tror.

Could more in-common knowledge make more peace on Earth?

Det är ungefär den frågan resan handlar om.

Säkerhetsmässigt uppfattar jag Oman som ett av de tryggare länderna i regionen. Oman har låg våldsbrottslighet jämfört med många europeiska länder, och landet har i decennier haft en fredlig och diplomatisk profil. Det betyder inte att världen är riskfri, särskilt inte i tider av regional oro. Men Oman är inte ett kaotiskt land. Det är ett ordnat, civiliserat och relativt tryggt land med stark statsapparat, stark social kontroll och hög respekt för gäster.

Gemene man på gatan är inte problemet. Omanier är ofta nyfikna, vänliga och respektfulla. Européer uppfattas vanligtvis inte som fiender, utan som gäster, turister eller intressanta människor från en annan värld. Religionen sätter vissa sociala ramar, men vardagslivet är inte fientligt. Snarare är det varmt, nyfiket och artigt.

Som gäst bör man visa respekt för lokal religion, familjestruktur, klädsel, tonläge och hederskultur. Inte av rädsla, utan av vanlig mänsklig anständighet. Det är inget mystiskt. God ton räcker långt.

Den familj jag känner i Oman är särskilt världsvan, vetenskapsintresserad och västvänlig. Vår relation började genom vetenskap, samtal och ömsesidig intellektuell respekt. Det är den korrekta ramen: gamla vänner, delat vetenskapsintresse, ömsesidig respekt.

Vi åker inte dit för att spela diplomater på låtsas. Vi åker dit som människor med idéer, erfarenheter, humor, vetenskaplig nyfikenhet och en ovanlig social koppling. Om det leder till stora saker, bra. Om det bara blir en stark livserfarenhet, också bra.

Oman är ett sultanat, inte Sverige. I Sverige är samhället mer som en vildvuxen fri äng. Oman är mer som en kultiverad trädgård: beskuren, bevarad, hierarkisk och omskött. Det finns nackdelar med båda modellerna, men också något att lära av båda.

Väst har frihet, öppenhet och kaos.

Oman har ordning, tradition och form.

Mötet mellan dessa två världar kan vara mycket produktivt.

Det jag framför allt tar med mig är vetenskaplig rörlighet: förmågan att koppla ihop många olika fält, kommentera fenomen där och då, se relationer mellan biologi, kultur, status, känslor, arkitektur, religion, diplomati, humor och mänskligt beteende. Det är kanske mitt starkaste bidrag: att tänka tvärvetenskapligt i realtid.

Oman-resan kan bli en minnesvärd upplevelse, kanske till och med ett socialt jordskalv i liten skala. Inte för att jag tror att jag ensam förändrar historien, utan för att rätt samtal i rätt miljö ibland kan sätta igång saker.

Om resan lyckas kan den öppna dörrar: vetenskapliga, sociala, kulturella och ekonomiska. Om den inte gör det, finns ändå nästa steg: Spanien, Sverige, AI-datorn, appen, böckerna, Sizerange och de andra projekten.

Men först: Oman.

Diplomats sans frontières.

Planen är enkel:

Åk dit.
Var lugn.
Var respektfull.
Tänk stort.
Lyssna noggrant.
Leverera vetenskap à la carte.
Se vad som händer.

Prio1: Hitta på ny vetenskap om saker jag ser i Oman,
Prio2: Vibe´a ned stämningen. Jag (och svenskar generellt) är mindre stressade än omanierna är just nu - vi blir deras friska vind!
Prio3: Lära ut gammal vetenskap (antingen påkommen av mig senaste decenniet, eller (om det dyker upp i samtalet) plagierad vetenskap som jag lärde mig av mina 10 000 timmar professorlektioner).